- Nanna fick en jobbig kväll och det fick faktiskt jag också. Det är jobbigt när man hela tiden är på helspänn. Vi höll hundarna kopplade - Nanna fick ett hörn bakom min stol varvat med vila i canvasburen. Phu! Jag åkte hem och tänkte att aldrig mer att jag tar med hundarna!
I skrivande stund är vi nyss hemkomna från en härlig promenad. Vi gick bort mot stallen och träffade Kevin och hans matte. Kevin är cool. Han går alltid lös och han stannar och avvaktar lite för att kolla in situationen när han möter andra hundar. Jag släppte lös Leia och hon blev hur glad som helst och sprang direkt fram till Kevin för att leka. När Kevins matte undrade varför Nanna var kopplad svarade jag att jag inte riktigt litar på henne. - Men släpp lös henne, tyckte hon, så då gjorde jag det...
Att stå och titta på hur Nanna förvandlades från en "problematisk" hund till en glad och lycklig hund som bjöd in Kevin till lek, gjorde mig nästan tårögd. Där sprang de omkring inne i en tom hästhage och det hördes inte det minsta morr...bara vinddraget av viftande svansar... <3
På klippet här nedanför har Nanna sprungit sig trött - och nog syns det hur nöjd och glad hon ser ut! (Försök bortse från mattarnas löjliga fniss och skämt...)
Vad ska man säga..? Hur ska man tänka..? Jag tänker så här: Det är inte fel på Nanna. Hon kan umgås med andra hundar men det ska vara rätt hundar. Det vill säga, det ska vara balanserade hundar som tar det lite lugnt och som inte rusar fram. Hon behöver tid och hon behöver få välja vilka hon vill umgås med. Möjligen är det lättare för henne med hanhundar (som inte är kastrerade) ...men det är bara en teori. Kevin är hur som helst hennes favorit. Men det behövs en ingrediens till: nämligen balanserade och hundvana mattar/hussar som inte reagerar negativt på avståndssökande signaler.
Team Nelson skrev ett intressant inlägg om balanserade hundar härom dagen. När jag läste det så tänkte jag direkt: Det där tror jag på men var hittar man balanserade hundar att träna på? Nu vet jag åtminstone var det finns en...
Om ni undrar hur det gick för Leia, så kan jag berätta att hon fick rena dårpippin där inne i hästhagen. Har aldrig sett henne springa runt så fort och så länge! Hon jagade fåglar som aldrig den och hade hur kul som helst! Till slut blev hon så trött och så törstig att hon drack från en vattenpöl inne i hagen. Men inte nog med det... Hon var nog så varm att hon tyckte det var lika bra att lägga sig ner för att svalka lilla magen...
 |
| Min härliga spa-grop! |
14 kommentarer:
Härligt inlägg med mycket tänkvärt.
Åh vilken djup spagrop ni har hittat. Hoppas den inte innehöll allt för mycket lera som våran spagrop här. ;)
Så skönt för både dig och Nanna att ni fick en avslappnad rolig stund med en ny kompis!
Personkemi, gäller inte bara männinskor, verkar gälla hundar också :-)
Våra hundar bara tycker illa om vissa andra hundar. Det får vi anpassa oss efter, det är så kul och gulligt att de har sina favoriter. Små personligheter är vad dom är. Vilket härligt inlägg.
Kram till dig och vovven
Som sagt, alla passar då inte ihop!!
Härligt och vad glad man blir över att läsa om hur Nanna kan leka med bästisen Kevin....likaså att få se Leia liggandes mitt i pölen!!
Underbara hundar!!
Vov o kram!
Likadant är det hos oss - Nemi är öerhört känslig för andra hundars och människors kroppsspråk. Om de tar det lugnt och inte skrämmer henne går det fint, om de stirrar på henne eller rusar fram så gör hon utfall/skäller för att hålla dem på avstånd.
En tröst är att Zelda som nu är 4 år har blivit mycket mindre ängslig med tiden, tycker inte att det verkar så meningsfyllt att träna på coola hundar, dem är det ju inget problem med, och hos oss dyker det ständigt upp lösa hundar som inte bryr sig om att husse/matte försöker kalla in dem, då är det svårt att övertyga en liten hund att hon inte ska reagera...
Förresten, klart att det kan vara smart att träna på coola hundar ifall den egna hunden behöver träna på att varva ner vid kontrollerade hundmöten...
Åsa Nilsonne: Det är väl med hundar som med männskor. En del är känsligare än det stora flertalet och en del behöver en större individuell zon. 'Hemligheten' med Kevin är, tror jag, att han stannar och viftar på svansen vid hundmöten. Han springer inte fram mot ansiktet utan väntar in den mötande hundens signaler. - Tänk om fler gjorde så...
Åh vad härligt att ni fick ett så trevligt slut på kvällen iaf :) gott för hjärtat
Det här med balanserade hundar är nog viktigt men man ska också tänka på att hundar är olika och gillar oliks sätt av beteenden och hundar. Jag gillar inte heller alla människor. Kanske bara att acceptera. Blir ändå så glad att du fick uppleva Nannas positiva sidor med andra hundar! Det är nog den typen av hund hon borde få umgås mycket med!
Det är exakt Asta du beskriver. Vissa hundar älskar hon medan andra funkar det inte med. Språksäkra, lugna hanhundar älskar hon. Här på landet smet det in en jakthund i vår trädgård häromdagen. Han gick självklart tunt och pinkade in sitt nya revir. Asta var sååå förtjust!! Åh hon kråmade sig och gjorde lekinviter. Men jag hann ju inte reagera heller och bli hysterisk, det kan ju ha varit till viss hjälp för henne. kram och lycka till!
Har märkt med mina att det bara "är" så att de gillar vissa och andra inte. Inte alltid jag har lyckats lista ut orsak dock:)
Måste erkänna att det var lite skönt med Kasper - inte en rackare som vågade springa fram till honom! Han var supersnäll, men hade något i kroppsspråket som sa' ifrån att han inte accepterade framspringande. (Han var väldigt mycket en ledartyp, snäll och go' men lite bestämd o "allvarlig" samtidigit)
Härligt att Nanna väljer själv och visst leker med de hon vill!
PUSS till henne! Och badnymfen...
Vilket mysigt hemmaspa! ;)
Visst blir man lycklig i dessa stunder. Det fann EN hund som Indus kunde umgås med också, nästan iallafall. Bettan, en gul labrador som var en riktig diplomathund. Jag känner så igen din glädje.
Jag tror inte heller att det är fel på Nanna. Det finns ju folk som är precis likadana, eller hur :) Jag tror att alla varianter finns överallt! Glädjs år Nannas goda sidor, för det har hon massor, visst!?
Skicka en kommentar