Sista juli upptäckte jag att Nanna löpte. Humöret var på topp och hon var lekfull och full av energi. Mitten av augusti började hon bli lite tröttare. Ville inte leka med Leia längre och började återigen visa tecken på att hon ville vara ifred. Morrningarna gentemot Leia började återkomma - men med den skillnaden att vi inte längre bryr oss. Vi har äntligen insett att hon inte hotar Leia med sina morrningar - hon signalerar bara att hon vill vara ifred.
6 veckor senare är Nanna alltså skendräktig. Inte så att hon bäddar och inte så att hon bär omkring på saker, men hormonerna påverkar hennes humör. Hon är trött. Det har till och med gått så långt att hon vill in i huset trots att jag är ute på tomten... det är inte riktigt likt henne.
Frågan är: skulle hon vinna i livskvalitet om hon blev kastrerad? Det är ett stort ingrepp och man vet inte riktigt vilka fördelarna skulle bli...
 |
| Kottar är mumsmums! |
Hunden reproduktionscykel skiljer sig från många andra djurslag på så sätt att tikens äggstockar producerar dräktighetsbevarande hormon efter löp, oavsett om hon är dräktig eller inte. Samtliga tikar är alltså ”hormonellt skendräktiga” även om det är väldigt varierande hur mycket det märks på dem. Symptom på skendräktighet uppträder ofta 3-8 veckor efter löp, men det förekommer individuella variationer. Oftast består symptomen i att tiken uppvisar beteendeförändringar av olika slag. Vissa tikar blir tröttare och vill helst hålla sig inomhus, andra blir mer oroliga och kan hässja mer. Det förekommer att tikar bäddar som för att förbereda en valpning och vissa tikar lägger till och med föremål hos sig som de vårdar som om de vore valpar. Vid skendräktighet blir juvren något större än normalt och i vissa fall kan tiken börja producera mjölk.
Vid lindriga besvär kan det hjälpa att ge tiken extra motion och försöka hålla igen lite på maten. Har man en tik som ofta blir skendräktig är det bra att göra dessa åtgärder direkt efter löp för att försöka förhindra att problem uppstår. Vissa tikar får dock besvär av sin skendräktighet även om de motioneras väl och medicinsk behandling (som avbryter effekten av det dräktighetsbevarande hormon som ställer till bekymmer) kan vara nödvändig. Tyvärr så är det dock så att problemen ofta tilltar med ökande ålder. Om tiken är mycket besvärad av återkommande skendräktighet kan det därför vara tillrådligt att låta kastrera henne.
12 kommentarer:
Freija har blivit skendräktig en gång och fick till och med mjölk i puppisarna som rann ut...sen dess tar vi bort gosedjur vid löp o extra motion vilket verkar funka för freija har inte blivit så igen
Det enda jag vet om skendräktighet är att sådana tikar är tusen gånger mer intressanta för Rudi än tjejer i höglöp!
Min gamla tik Nicole var rejält skendräktig varje gång och som tur var löpte hon endast en gång om året. Hon har jag tom. gjort ultraljud på då hon hade rejält stora juver som det rann mjölk ur. Men jag kastrerade aldrig henne utan gjorde som Freija´s matte. Bort med leksaker, strumpor och annat som hon kunde bädda med. Minskade ner på maten rejält. Och så massor av motion. Sedan fick vi även Galastop att ge henne. Det var fantastiskt bra.
Sedan har vi Perla som blir skendräktig varje gång mer eller mindre. Så ibland tar jag till medicin men oftast så kör jag allt det övriga som jag skrev ovan.
Tänk dig för om du överväger kastration av henne. Pälskvalitén blir helt annan. Hon har ju redan mycket päls och det blir värre med mycket ull i den och du har ännu mer pälsvård då. Om du vill veta mer hur pälsen förändrades efter en kastrering så tag kontakt med Johanna Svedertun. Hennes Karlsson kastrerades för två år sedan och nu har hans vita helt släta och fantastiska rygg blivit alldeles ullig. Att pälskvalitén förändras det vet jag att den gör på cockrar hur det är på andra raser vet jag ej. Men tycker du att det är värt att få mer pälsvård ( ullpäls) eller raka ner henne helt på ryggen istället för att trimma så okej.
I annat fall hade jag rekommenderat dig att få Galastop utskrivet av veterinären och stoppa hennes skendräktighet den vägen.
Men det är naturligt att tikar blir skendräktiga för att de skulle kunna ta över som amma om den digivande tiken i en flock råkar dö eller liknande. Så enligt Skk´s Avelsboken så är alla tikar mer eller mindre skendräktiga efter varje löp.
Kram // Dolores
Dalmatinern Bossa som vi hade blev skendräktig varje gång efter löp. Hela hennes drygt 15-åriga liv. Det var jättejobbigt. Hon blev som förbytt och ylade och rev sönder liggplatsen och dessutom var hon irriterad på det mesta runt om henne.
Veterinären ville inte göra något ingrepp på henne pga av risker för sjukdom. Kanske har de kommit längre nu. Fast å andra sidan stod vi ut och hon var frisk in i det sista. En krutgumma som vi aldrig glömmer. Inget råd från mig alltså. Däremot en stor portion förståelse för att du funderar.
Ulf
Stor förståelse från mig också! Min Mimi hade inte de problemen, men jag tänker på vad Dolores skriver om päls. Mimi fick ju ta bort livmodern pga inflammation och pälsen fullkomligt EXPLODERADE! Hon hade haft s.k. "speglar" på både fram-och bakben men efter op fick hon närmast unghundspäls. Blev fullpälsad:) Iofs fällde även den underullen ur som den gör i unga år, men där kanske vi hade tur. I övrigt hade Mimi inga problem av kastrationen, men den var ju också helt nödvändig.
Förstår dina funderingar. Är precis i samma tankar, då Ella inte alls mår bra i samband med löp.
Det går aldrig att ge råd, men jag kan berätta att både Zelda och Nemi är kastrerade, Zelda därför att hon var låg i flera månader efter sina löp, hade hon varit människa hade man trott att hon var deprimerad. Nemi därför att hon blev skendräktig och stressad. Jag var mycket tveksam, men nu är jag glad att jag valde operation (Nemi med titthål). Båda hundarna är glada och pigga, ingen av dem skulle gå i avel, vi har inte upplevt några biverkningar alls, pälskvaliteten förändrades inte nämnvärt, de har inte gått upp i vikt (får litet mindre mat). Jag tror och hoppas att de har det bättre nu.
Om hon blir så låg och nere efter löpet som hon tydligen blir, så skulle jag helt klart fundera på att kastrera henne. Måste vara jätte jobbigt med alla hormoner som far runt i kroppen på henne.
Visst finns det alltid risker med att söva och operera, men det är ju mycke mindre risk för komplikationer att ta bort livmodern när hon är frisk än om hon skulle få en livmoderinflammation.
Lycka till med det valet du gör.
Kram
Vilken trevlig, intressant och bra blogg!
Här kommer vi titta in varje dag!
Varma hälsningar
från Melody och hennes matte
Tack för att jag hamnat på din favoritlista!
Ni finns med på min också!
Ha en trevlig dag!
Puss från Melody
Hej
Vår Vickan är bedrövligt skendräktig varje gång, det börjar ca 60 dagar efter löpet. Ilsken som ett rytande lejon - vaktar sin bädd och vill inte gå därifrån. Hon får mjölk och slickar sina tuttar hela tiden. Har fått medicin mot detta för hon mår inte bra.
Har inte velat kastrera henne - det är ändå ett stort ingrepp och man vet inte alltid om det blir problem - det sägs att det är bra att kastrera som säkerhetsåtgärd mot cancer. Men ibland känns det som det har blivit en modefluga - en dyr modefluga.
Vad jobbigt för lilla Nanna (och er andra)! Jag tror inte det finns ett rätt svar i den frågan och det är jättesvårt att råda andra vad de ska göra. Det finns säkert för- och nackdelar både med kastration och ingen kastration... Som med allt annat. Om ni upplever att det är så jobbigt för er familj och att det påverkar Nannas livskvalitet så kanske det kan vara värt att titta närmare på kastrering? Om min Ville fortsätter vara lika påverkad av löptik som han var för ett par veckor sedan, då kommer jag antagligen att låta veterinären knipsa iväg ;) Sen får man väl bara hålla tummarna för att allt går bra :/
Hoppas Nanna snart är sig själv igen!
Skicka en kommentar