...har Nanna tagit Pyttelilla L under sitt beskydd. Att det tog så lång tid beror säkert också på att hundarnas rum blev utlånat och de fick flytta upp på övervåningen tillsammans med mig. Det blev mycket ändrade rutiner, med andra ord. Men framför allt beror det säkert på att när man är knappt två år förstår man inte att man ska hålla sig lugn och låta hundarna komma fram och hälsa i egen takt. Istället viftar man på armar och ben samtidigt som man skrattar högt av förtjusning - och är man hund kan det där beteendet misstolkas.
Strax innan Pyttelilla L vinkade hej då till farmor och farfar och hundarna, ville hon ge Leia lite vatten att dricka. Hon tyckte nog att Leia såg varm och törstig ut.
 |
| Pyttelilla L: Kom Leia, så går vi upp till poolen! |
 |
| Pyttelilla L: Du ser törstig ut, vill du ha lite vatten? |
 |
| Pyttelilla L: Jag ställer det här så kan du dricka! |
 |
| Leia: Men jag är inte törstig... |
 |
| Pyttelilla L: Jo, Leia, du måste dricka när det är så här varmt! |
Nu är det tomt i huset, vill jag lova...
Katarina
3 kommentarer:
Vilka underbara bilder och härlig text till....första bilden är ju bara så go <3
Ha en fortsatt bra sommar.
Vov o kram!
Åh så fina bilder, man blir ju alldeles glad i magen av att kika på dom och läsa texten till. Barn och hund hör ihop på något sätt =)
Vilka underbara bilder! Skönt att vovvarna och Pyttelilla L funnit varandra :)
Skicka en kommentar