Visst brukar man säga att barn borde få växa upp med hund - och det stämmer på sätt och vis, tycker jag. Både barnet och hunden får ut så mycket av varandra. Men det är förstås under förutsättning att man har tid för hunden - en hund kan inte lämnas hemma hela dagarna. Och vilka småbarnsföräldrar har den tiden..? De flesta behöver arbeta heltid för att få ekonomin att gå runt. Det är synd - tänk om vi ändå hade sextimmarsdagar...
Nu när Pytelilla L har åkt hem till Stockholm har vi två besvikna hundar här (plus en farmor och farfar). Två hundar som optimistiskt springer upp på övervåningen på morgnarna för att kolla om hon är där. Som går omkring i trädgården och nosar på hennes kvarlämnade leksaker.
De fann varandra till slut och vi kan bara hoppas att hundarna inte har glömt henne tills de ses nästa gång.
Hej då, Pyttelilla L, hälsar vovvarna!
4 kommentarer:
Härligt att de funnit varandra så!
Och inte glömmer de inte... Vår första tax träffade inte en av sina favoriter bland 2-benta på 4-5 ÅR men blev överlycklig när de sågs igen:)
(Visst är det underbart med många människor! Och de åkte dessutom över hela sta'n! Fast de skulle visserligen vidare en bit söderut:D)
Det är bara gott att läsa.
Så söt hon är Pyttelilla L! Våra hundar fullkomligt älskar barnbarnen! De viker inte från deras sida en enda minut. När lillkillen (6 mån) ligger i vagnen och sover ligger de nedanför vagnen och vaktar honom.
Men det gäller att hålla koll för det är ju inte säkert att han liten hund gillar att bli dragen i öronen eller petad
för hårt på nosen! Men du kan nog vara säker på att dina hundar kommer ihåg L när hon kommer tillbaka!
Kram
M.E
Jag kan bara hålla med, jag växte upp med hund och jag kunde inte önska mig något mer. :) Jag förstår att det måste kännas tomt nu när lilla L har åkt hem med mamma och pappa, men de kommer förhoppningsvis tillbaka snart. :)
Skicka en kommentar