Vaktinstinkten

Här sitter Nanna på förstukvisten och håller koll på grusgången och vägen utanför. Ingen kan obemärkt ta sig in på tomten utan att Nanna skäller både högt och ljudligt. De höga och hotfulla(?) skallen övergår i glädjefnatt om besökaren är någon hon känner.

I veckan hade jag bloggbesök. En härlig familj bestående av mamma, pappa och tre söta småtjejer kom för att titta på vår trädgård. Nanna tokskällde när de öppnade grinden och ville inte beblanda sig med främlingarna. Hon var rädd! Och särskilt rädd var hon för de söta flickorna... Hur man nu kan vara det... Men lilla E lugnade mig: "Mamma, hon är ju bara ett litet barn! Hon håller på att lära sig!"

Och det gör hon säkert. Det känns bara så konstigt att vår lilla Nanna som är så tuff och busig, skulle kunna vara rädd för små barn... Jag får nog bjuda hem några rara ungar så att Nanna vänjer sig vid ljusa barnröster. För inte ska hon väl behöva vara ängslig...