Visserligen är jag både vimsig och glömsk, men det är ingen risk att jag glömmer ge hundarna mat.När vi har ätit middag tycker Nanna nämligen att det är dags för kvällsmat. Hon säger ingenting; tassar tyst ut i köket och lägger sig demonstrativt vid den tomma matskålen. Sedan tittar hon på mig med sina vackra, bedjande ögon...
Vem kan motstå det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar