Jag mailade föreningen igår och talade om att jag inte kommer på medlemsträffen på tisdag. Jag har nämligen helt tappat lusten att engagera mig mer där. Jag mailade också vår kursledare och tackade för kursen och hennes stöd. Jag skrev att utan hennes stöd och utan den äldre mannens stöd, så hade jag nog brutit ihop. Idag fick jag ett svar som jag betraktar som någon sorts upprättelse och tänker att det kanske kan intressera er som läste gårdagens inlägg:
Hej Katarina!
Tack själv för att du och Nanna kom till oss på trimkursen!
Måste säga att jag led med dig i lördags, ville lyfta upp den nu äldre svarta hanen som hade ett i stort sett likadant beteende i tidig ålder, han högg sin matte så blodvite uppstod vid 2 tillfällen och han har blivit bra med ett tydligt ledarskap, det var 4:de gången han kom till våran kurs och första gången han betedde sig väl.
Själv trimmar jag en del hundar utifrån och har haft en hane som ingen kunde trimma (fick sövas för att klippa tassarna) hans husse berättade inget om detta första gången han kom till mig, hunden var väldigt hotfull fastän husse inte var med. Först blev jag överraskad över hans ilska sedan blev jag rädd eftersom han var galen, jag talade om för honom skarpt att detta inte var o´key, men ju argare jag blev ju galnare blev hunden. Här var jag tvungen att ändra mitt beteende, jag måste inge förtroende istället för att bli hotfull insåg jag efter ett tag, pratade snällt med honom och klappade honom för att få ett förtroende mellan oss, vi fann varandra och hade ett samarbete som funkade bra, han behövde inte sövas mer….tyvärr fick han avsluta sitt liv i somras på grund av en hjärntumör.
Det måste fungera med trimningen men jag tror inte på våld och snörning, utan på ett vänligt men bestämt handhavande mellan den som trimmar och hunden i fråga, så jag ser positivt på din hund och tror på att det skall bli bra.
Många hälsningar
Nu lägger jag det här bakom mig och fortsätter att jobba mer medvetet med mitt ledarskap. Jag skall försöka bli tydligare, men tror fortfarande på mjuka metoder. Nanna har stort förtroende för mig och det vill jag att hon skall fortsätta att ha.
5 kommentarer:
Vad skönt för dig det visar ju också att din känsla för din hund var den rätta du visste att det berodde på osäkerhet i en ny miljö och situation och inget annat.Du känner din hund och hundförståsigpåare finns det gott om som lätt kan göra att man själv tvivlar. En tydligt ledare behöver alla hundar men tror som dig att man uppnår det bäst med mjuka metoder som bygger på förtoende och inte rädsla. Måmga kramar Carina
Hej Katarina, Det var ett väldigt bra brev du fick! Själv är jag ingen expert men har den erfarenheten att det oftast handlar om ledarskapet när en hund visar agg, men det kan lika gärna vara så att hunden har ont någonstans. Jag tror du fixar detta galant, Nanna är ju en riktigt go tjej :-)
Kram Malin
Hej igen!
Jag är så glad att jag hittade din blogg....och
lilla Nanna är verkligen en liten söt cockerfröken. Bra att du skrev brevet! Jag känner igen beteendet i vår äldsta cocker (3,5 år) Höjer man rösten åt honom svarar han genom att morra och försvara, vi har haft många kamper och jag har varit på väg att ge upp flera gånger. Han är världens goaste, men har ett lite dominant sätt. Pratar man med honom lugnt och i snäll ton, men ändå bestämt är det absolut inga problem.Jag upplever det som om man måste vara väldigt mjuk men bestämd mot just cockrarna. Det är ljuvliga hundar, glada och mycket tillgivna och dessutom en mycket behändig storlek. Har haft både chow chow och leonberger förut. Leonbergern var en helt gudomlig hund men tyvärr är den kanske i största laget (eller kanske inte, jag saknar dem otroligt mycket) Nu kommer det i alla fall att stanna vid cocker spaniel.
Du får ha det så bra, jag kikar in snart igen.
//lisamaja
Bra brev du fick! En tröst i eländet kanske kan vara att de som klandrade dig och Nanna förhoppningsvis också lär sig av detta och inte är så snara att döma nästa gång?
Angående cockrars temperament håller jag med dig. Jag har ju nyss tagit över en 7mån amris-kille som uppfödaren fick tillbaka från barnfamilj eftersom han morrade och nafsade. Han är nu min 9:de amris och jag har sett liknande tendenser hos flera. Och varje gång har det funkat som jag gjort nu: att "vänligt men bestämt" tala om vad som gäller! Nu har han i och för sig åkt på rygg två gånger under promenader, men då har han också försökt "tokhugga". Faktiskt tar han det bra också, de är ofta bra säkra i språket.
Tror tyvärr att många feltolkar detta med "ledarskap"! Det handlar inte om tuffhet från ägare utan ofta om så enkla saker som att lille Assar nu väntar vid maten tills jag säger varsågod, eller att han får acceptera Jesper (9 1/2)får godis först.
Hej Katharina!
Vad tråkigt att folk säger så på kursen. Förstår hur du känner!
Blir nog ingen medlemsträff för mig heller ikväll. Verkar inte blir så många tyvärr.
Hälsningar Malin
Skicka en kommentar