Spårkursen

Igår var det äntligen dags för fortsättningskursen i personspår! Vi har inte tränat på hela sommaren, men så fort jag tog fram den orangea korgen med spårlinan i, blev Nanna tokig av glädje. Hon förstod direkt vad vi skulle göra! Och så bra det gick! Första spåret var kort, men med flera vinklar. Nanna satte nosen i backen direkt och lyfte den inte förrän hon var framme vid burken med köttbullarna.

Andra spåret var längre och svårare, eftersom Ingmarie och jag av misstag korsade varandra när vi la ut spåren. I mitten av banan blev Nanna mycket riktigt lite förvirrad - hon stannade upp och sökte runt i cirklar, men hittade rätt spår igen och fortsatte till nästa burk med köttbullar. Det var en glad hund och en stolt matte som kom ut ur skogen!

Också fick Nanna äntligen träffa Yatsy igen. Vilket kärt återseende! De verkar fortfarande förälskade i varandra - trots att de inte har setts på hela sommaren. Den kärleken, den kärleken...










Lägg märke till hur Ingmarie får streta emot när Yatzy vill fram och pussas! (Han skall egentligen träna på korsande spår, men vill hellre hälsa på Nanna....)










Tyvärr har Yatzy fått ont i bakbenet så han får inte springa omkring och leka. Men hälsa på varandra kan man ju ändå...



Nanna och jag har missat två gånger på kursen, men vår fantastiska kursledare Roland kompenserar hela gruppen med två extra träningstillfällen efter nyår. Det kallar jag service!