Knackeliknack

När Nanna var yngre var hon rädd för barn. Gick helst omvägar när hon hörde gälla barnröster och morrade och gnydde när vi var tvungna att passera. Det där är borta nu. I stället är det knackande ljud som får igång henne. Det kan vara någon i huset som råkar knacka av misstag, eller någon på tv. Nanna skäller dovt och vill aldrig sluta. En vacker dag skall vi ta tag i det där och köra knack-terapi med klicker och godis. Det kanske kan få bort ovanan.

Häromdagen hörde vi massor av entoniga knackningar i skogen. Nanna stod helt tyst och stilla och bara lyssnade. Hon förstod nog att det bara var Herr Hackspett som knackade för hon blev inte orolig - men hon kunde inte lista ut att ljudet kom ovanifrån. Jag försökte zooma in hackspetten, men oj vad svårt det var att hitta rätt träd i sökaren...

Var är du, Herr Hackspett?

Jag fick några frågor om Nannas nya hundfoder: det är inget spännande, varken råfoder eller färskfoder, utan ett svenskt torrfoder som heter Standardt original. Tror faktiskt att vi äntligen har hittat rätt! När jag nu ändå gör reklam, så vill jag också nämna Foderbilen. Det är bekvämt att få stora säckar levererade ända fram till dörren, men det bästa är nog ändå deras hemsida där man kan lägga olika sorters foder i en jämförelsekorg och sedan få ett schema över innehåll och pris. Utan den servicen hade det varit ännu svårare att välja...

Slutligen en liten hälsning från Leia som tycker att storasyster har fått alldeles för mycket uppmärksamhet. Hon låter hälsa att hon minsann också är omslagsflicka hos cockerklubben - fast hos den västra avdelningen.