Hur går man vidare? Hur hittar man tillbaka till livslust och glädje igen? Jag vet inte, för jag är inte riktigt där ännu. Livet fortsätter - det har visserligen delats in i ett Före och ett Efter, men det fortsätter. Vi är fortfarande en ganska stor familj och vi har varandra. Efter jullovet skall jag börja arbeta fullt igen.
Ingenting är för evigt och allting är till låns.
En sak vet jag, och det är att Nanna och Leia i mångt och mycket har hjälpt oss att hålla näsan ovanför vattenytan. Dessa underbara hundar som direkt känner av vilken sinnesstämning man befinner sig i, som tröstar när man gråter, som generöst delar ut blöta pussar när man behöver det, som drar med en ut på promenad trots att man allra helst vill stanna i sängen...
 |
| 2008: Filip träffar Nanna för första gången |
Snart flyttar lilla E och lilla F hemifrån och det blir bara jag och maken kvar. Också hundarna förstås!
Så lyckligt lottade vi är som har hundarna! De är sådana glädjespridare. Svansarna går som propellrar och de hoppar av glädje inför minsta promenad och de gnyr och gläfser av glädje varje gång man kommer hem. Mina gosiga vovvar!
Jag önskar er alla ett gott slut på 2010 - ta vara på varandra och lev väl!
Katarina
17 kommentarer:
Jag försökte formulera mig men tryckte på deleteknappen.Det krävdes andra utrymmen än i en kommentar för att få fram vad jag känner när jag läser ditt inlägg.
Skickar istället en stor kram till dig och din familj. Tänker på Er och önskar Er ett bra
2011 Ulf
Ja tack o lov för hundarna, utan mina som stöd i sorgens stund, vid min dotter död eller nu i förtvivlan över svårt alzheimersjuk mor, skulle jag helt sakna livsgnista.
INGEN kan säga att man förstår "precis" hur någon annan känner det, men ett vet jag att så småningom kommer livet o glädjen tillbaka i en starkare o innerligare form genom den sorg som varit o de erfarenheter den givit. Glömmer gör man inte.
Ett Gott och Välsingnat År önskas er alla.
Ja vad gör man utan sina hundar.
Hoppas med att 2011 blir ett bättre år.
Tårarna rullar ner för kinderna när jag läser vad du skrivit.
Mina tankar är hos dej.
Var rädd om dej.
Kram Ricco & Towe
Hundarna är ibland räddande änglar.
Tur att man har dem när livet är tufft.
Många kramar till er och önskar er en bra nyårafton och ett Gott Nytt år.
Vov o kram!!
En stor och varm kram skickar vi via cyberrymden till er familj! Fortsätt att ta vara på den glädje Nanna och Leia sprider!
Jag sitter här med tårar i ögonen, visst är det underbart med en hund i sådanna jobbig lägen. Jag hoppas innerligt att ert 2011 blir bättre..
Ser fram emot ett nytt bloggår med er.
Gott Nytt år!
Tre Busar
Stora kramen till er alla! Kommer inte på mer att skriva ibland är det svårt att printa ner vad man känner många tankar och känslor för er som jag tror du vet.En nyårskram till er alla.
Visst är det så, att hundarna och deras rutiner gör att den mest sorgsamma tid ändock ger ljusglimtar och innehåll.
Sänder varma tankar till er och önskar Ett Gott 2011.
Finner inga ord....så ledsen jag blir när jag läser om er förlust. STORA VARMA KRAMAR TILL ER ALLA
Hade ingen aning om detta tragiska som hänt er. Beklagar verkligen och visst kan man önska att 2011 ska bli ett bättre år, men egentligen blir det ju inte det på just det planet. För våra minnen finns kvar och då hjälper det inte hur många nya år som kommer. Saknaden finns där, men jag tror att det kan lindras med tiden. Men vi bär alltid det med oss. Jag önskar er iallafall ett gott nytt 2011 vad gäller andra bitar och hoppas att det blir ett fint år. Visst är hundarna en stor tröst, vet inte vad man hade gjort utan våra hundar genom åren. Många kramar från Elons matte
Alla varma tankar och kramar till er!
Som flera skrivit innan - det är nog omöjligt att skriva ner hur jag känner för er.
Pussa era små trösterskor/välgörerskor från mig!
Ett gott 2011 önskar jag er alla!
Kramar i massor till er! Önskar er ett gott nytt år!
Massor av kramar från oss. / Madde o Teddy
Vad ska jag skriva? Att önska Gott Nytt känns bara "platt"...livet kan vara så hårt, skoningslöst och orättvist...hur orkar ni?
Ni måste orka, ni har varandra, ni har era små glädjeämnen Nanna och Leia och, ni har en smärta som ingen kan föreställa sig...men livet måste gå vidare, fast det förmodligen ibland inte finns utrymme för ens så´na tankar.
Jag ger Er mina varmaste tankar och kramar och önskar Er ändå ett Gott 2011.
lisamaja
Usch, sitter här med tårar i ögonen...ingen kan förstå hur hemskt det är utan att sjäv ha fått uppleva ngt så hemskt som att förlora sitt barn... min hund har också många gånger tröstat vid tårar och sorg...tur att vi har dem!
Varm kram
Karina
Många cockerkramar från Herman och Monica till er familj.
Känner med er, eller jag kan givetvis inte sätta mig in i hur det är bara tänka mig hur det skulle vara att förlora ett barn... Önskar verkligen att 2011 kan bli ett riktigt härligt år för er. Beundrar ditt engagemang, dina ord i bloggen och hur kärleksfullt din familj och dina hundar beskrivs. Fortsätt så!
Skicka en kommentar