Leia får glädjefantt när hon får upp vittring av rådjur, men själv är jag måttligt road. Vill inte att de ska äta upp mina rosor... Jag har satt upp rådjursnät runt tomten och en liten "grind" som visserligen är alldeles för låg - den består bara av ett kompostgaller - men jag hoppas att nätet bredvid grinden ska avskräcka.
Hundarna blev först konfunderade över grinden: va, får man inte gå här längre??? Men nu står de så snällt och väntar på att bli insläppta. Eller, som Leia säkert tänker: Det är rådjur jag vill ha!
 |
| Öppna nu då, matte! |
 |
| Mot Sherwoodskogen! |
/Katarina
4 kommentarer:
Det kanske blir ännu mer spännande att komma ut i skogen om de måste passera en grind och bli utsläppta först.
Ulf
Visst är det en lycka att ha skogen utanför knuten. En grind kan säkert göra det mer spännande...vi funderar på att göra en stor rastgård i skogen utanför, i anslutning till hundrummet och med grindpassage. Tror att det kan bli jättekul både för våra hundar och kanske kan det komma hundkompisar och hälsa på också:)
Vi njuter i det vackra vädret...
och önskar er en trevlig helg!
kram lisamaja
Vad mysigt ni bor! Trots att vi bor på landet får vi gå en liten bit till riktiga skogen! Hoppas nu rådjuren håller sig på rätt sida grinden!
Jaa, det är härligt! Jag har sommarbeteshagar som är tomma nu. Där kan hundarna få leka, springa och nosa fritt. Det bästa de vet! Och lycka är ju att hitta ett sorkhål att gräva i!! I allafall om man är Jack Russell Terrier!
Skicka en kommentar