Aggressivitet mot andra hundar
En vanlig typ av aggression är den s.k. intrasexuella dvs. aggression mellan hundar av samma kön. Denna kategori kan ha en relativt logisk förklaring, utifrån vargars och hundars naturliga beteende. Dessa djur vill nämligen hålla konkurrenter (ofta sexuella konkurrenter) på avstånd, dock kan detta bli ett problem då vi människor och därmed våra hundar lever relativt tätt inpå varandra (Hallgren, 1994; Malm, 2005). Vidare finns det aggressivitet som är riktad mot andra hundar oavsett kön, denna bottnar ofta i rädsla (helt eller delvis). Flertalet av dessa hundar har haft dåliga eller skrämmande erfarenheter sedan valptiden och har haft bristfällig kontakt med andra hundar (Hallgren, 1994). Om detta ligger till grund för en individs förutsättningar så utvecklar dessa hundar ofta aggressivitet mot andra hundar då de uppnår könsmognad. Hunden som inte har fått umgås med stabila och lugna hundar som liten har inte heller fått utveckla ett säkert språk till andra av samma art, samt att de blir ytterst osäkra i de andra hundarnas närvaro. (Malm, 2005).
Källa: Eva-Lena Svensson Examensarbete, 15 hp, Etologi- och Djurskyddsprogrammet
I den bästa av världar är alla hundar kompisar och håller sams - liksom deras hussar och mattar. I den bästa av världar alltså...
/Katarina
2 kommentarer:
Ja, visst önskar man sig att vi levde i den bästa av världar...
Ja, vi pratade just om aggressivitet nu på utbildningshelgen och det ligger alltid någon typ av rädsla(att förlora nåt) bakom utfall. Foxy har ibland svårt att träffa andra, gör utfall men då är det i princip alltid i koppel, dessa koppel förstör så oerhört mkt, plus att vi varit dåliga på att träffa andra hundar mkt och vi vet inte mkt om hennes liv i Spanien.
Men tänker man efter och gräver lite så finns det iaf alltid en anledning som oftast går att lösa. 8D
Skicka en kommentar