Ännu en underbar höstdag. Eftersom vår tomt gränsar till skogen, är det lätt att ta sig dit. Jag bytte snabbt upp till gummistövlar så fort jag kom hem från skolan och frågade hundarna om de ville följa med upp i skogen - och fick glada skall och viftande svansar till svar.För en gång skull gick Mimmi först. Det är ovanligt, eftersom Nanna alltid vill komma etta.
Någonting gjorde att Nanna dröjde sig kvar vid en enbuske - måste ha varit en ovanligt god lukt...
Vi gick längre och längre in i skogen. Nanna släpper mig aldrig helt ur sikte, men det gör Mimmi. Hon är så glad och självsäker i skogen. Plötsligt var hon borta. Jag ropade och ropade, men ingen Mimmi. Jag börjar faktiskt tro att hon hör lite dåligt - hon är ju snart 11 år, så det vore väl inte så konstigt.
Nanna förstod nog att jag letade efter Mimmi - hon sprang tillbaka en bit som för att leta. Ingen Mimmi. Hon irrade omkring en stund, men gav sedan upp och kom tillbaka till mig.
"Jag hittade henne inte, matte..."
Vi gick runt och letade ett bra tag, Nanna och jag, men ingen Mimmi.
Till slut tänkte jag: 'hon hittar väl hem, skogen är ju liten och hon är van att springa omkring där'. Så vi gick hem.
Och där satt Mimmi och väntade på trappan!-Dessa goa hundar!
6 kommentarer:
Så underbart att bo nära skogen....e avis :)
Kloka Mimmi som sprang hem igen :) där kunde ni gå i skogen och ropa :)...ha,ha,ha
Kolla hörseln som jag gjorde med min gamla Mimi - hon hörde sällan inkallning men gladpack som togs av en ost missade hon inte oavsett snarkningsnivå... Gissar hon tyckte ni var alldeles för slöa med att hänga på:)
Lilla Mimmi så klok och förståndig. Kan inte annat än hålla med förra kommentaren. Teddy tror vi ofta är lomhörd men vankas det något gott hör man utmärkt. Kramis
Åh vad härligt, slutet gott allting gott.:)
Så klok och söt hon är, lilla Mimmi.
Ha det bra!
//lisamaja
Men va gulligt.
Har själv varit med om det där att de sitter vid dörren när man kommer.. en lättnad..
Om man ändå bodde så nära skogen, va härligt..
Skicka en kommentar