Igår var det dags för spårkursen igen. Härligt, milt höstväder med bara några enstaka regndroppar. Nanna har börjat löpa och Rocko och Yatzy var extra intresserade...Nannas första spår var 120-graders vinkel plus några 90-graders. Hon är duktig, det lilla livet, men det är inte jag... Jag satte snitslarna för glest och kunde inte se var spåret låg. Istället för att lita på Nanna höll jag in henne och stod och tvekade. Kunde inte se en enda orange snitsel! Till slut bestämde jag mig för att låta henne kila iväg och givetvis sprang hon rätt på burken med köttbullarna. Och jag fick slokörad gå tillbaka och ta ner de snitslar jag hade missat...
Andra spåret la jag i en cirkel och korsade mitt eget spår. Nanna tvekade lite vid korsningen, men fortsatte i rätt riktning - rakt mot sista köttbulls-burken. - Jag är faktiskt imponerad av Nannisen!
När vi kom hem berättade lilla E att Mimmi hade suttit vid dörren och väntat på oss...gissa om jag fick dåligt samvete. Nästa gång Nanna och jag åker iväg får jag se till att någon gör något kul med Mimmi också.
1 kommentar:
Det allra svåraste med spår att våga lita på hunden=) Tycker ni är jätteduktiga! Ska försöka hitta liknade kurs här till våren åt Tindra se om hon är lika duktig som sin dotter. Även dåliga samvetet känner jag igen. Kram
Skicka en kommentar