Men personalen på djursjukhuset ville inte droga henne utan att åtminstone ha försökt först. Okej, sa jag efter lite diskussion, men då är det kanske bäst att jag går ut. Sagt och gjort. Jag satte mig i väntrummet och Lilla E, som har bott hos oss i drygt två veckor för att hjälpa till med Nanna när husse varit bortrest, var kvar inne i behandlingsrummet.
Jag halvt om halvt väntade mig att veterinären skulle komma ut och säga att Nanna var omöjlig, men under över alla under så var det precis tvärt om. Hon hade skött sig exemplariskt! Hon hade blivit lagd på sidan (något hon aldrig accepterar här hemma) och stygn efter stygn efter hade plockats bort. Efteråt fick hon massor av Frolic och hon var glad som en lärka när jag tittade in i behandlingsrummet!
 |
| Nu när mina läppveck har blivit bortopererade, hoppas jag att jag slipper klåda i fortsättningen! |
Vad drar jag för slutsats av det här? Jo, att det är jag som inte kan hantera henne. Jag har blivit skrämd av hennes första markeringar och sedan dess har det bara rullat på. Min ängslan (som jag verkligen har försökt tränga bort) har lyst igenom och den har Nanna reagerat på genom att bli ännu mer stressad.
Hur bryter man denna onda cirkel...? Hur lär man sig motstå impulsen att dra tillbaka handen när hon gör utfall vid kloklippningen? Hrm, det tål att funderas på...
/Katarina
10 kommentarer:
Så skönt. Hoppas att alla bekymmer är borta nu.
Det andra. Titta på er i spegeln samtidigt. Vem ska vara den som bestämmer. Den lilla Nanna eller du? Lugn o fin o bestämd så kommer hon att acceptera. Lätt att säga för mig kanske som har Nelson som accepterar helt att bli kloklippt och annat. Tänk om han blev riktigt ilsk. Nej, aldrig att jag skulle ge mig!! Lycka till.
Ulf
Vad duktig hon är din Nanna. Hoppas hon kommer må bättre nu!
Å vad skönt att Nanna är bra! Och att stygnen nu är bort tagna.
Många fina bilder.
// Ricco , Alfons & Towe
Glada är vi att Nanna har fått nya fina läppar och mår bra igen!
Vad bra att Nannas stygn är borta nu och att ni slapp söva henne :)
Tyvärr så kan vi nog påverka själva rätt mycke hur våra hundar. Både bra och dåligt förstås. Sen blir det ju inte lättare om man kommit in i en ond cirkel.
Håller tummarna att du törs "tuffa på dig" lite och vågar klippa klorna själv snart.
Kram
Härligt att Nanna har läkt fint i sin mun!!
Sen det där med att försöka dölja sin osäkerhet och ev. rädsla inför sin hund är verkligen svårt!!
Hade jag varit ängslig eller osäker mot Abbe så hade jag inte kunnat göra någonting med honom.
Det är jag helt säker på!!
Nu vet han att det är jag och resten av familjen som bestämmer så det det är inga bekymmer alls förutom att han låter fruktamsvärt mycket!!
Hoppas det ordnar sig!!
Vov o kram!!
Vad skönt att hon är friskförklarad nu! Då hoppas vi hon slipper bekymmer i framtiden!
Jag vet precis hur det är. Men jag har gett mig f*n på att det är jag som bestämmer! Och faktiskt har det blivit bättre.. Sen att man är en nervös person annars är inte lätt att dölja..
Hoppas det löser sig iaf!
Härligt Nanna du var värd alla frolic som fanns. Lite kul var att jag tänkte precis det du skrev om dig själv. Hundar känner av så mycket mer än man tror.Tror att nu när du blivit än mer medveten om var "problemet" ligger är det lättare att jobba bort det. Kram
Vad skönt att hon är frisk! Och härligt att det gick så bra att ta bort stygnen! :)
Skönt Nanna!
Vet du, jag tror att Nanna helt enkelt skötte sig därför att hon var med helt nya människor. Visst är det så att hunden går mycket finare med någon hlet främmande också och inte hittar på samma bus som med sina ägare...?!
Och ÄR man rädd så är man oavsett om man försöker tränga bort det och hundar är ju så duktiga att läsa oss så hon blir säkert lite osäker om du försöker "skärpa dig".
Träna på så kommer det säkert att lösa sig! Annars så är det bara att acceptera att det är som det är, och träna mer på nästa hund så att man inte begår samma misstag igen.
Någon sa att hundarna är till för att lära oss saker... :)
Heja på!
Skicka en kommentar